Hållbar skogsvård på torvmark

Målet är att hålla en lämplig vattennivå

En lämplig dräneringsnivå är viktig både för trädens tillväxt och för att minska på utsläppen. För träden är det tillräckligt, att huvuddelen av rotsystemet är ovanför vattennivån. Om vattennivån stiger, försvagas trädens tillväxt, utsläppen av klimatuppvärmande metan ökar och humus kommer i rörelse. Om vattennivån sjunker, börjar torven sönderfalla och det frigörs koldioxid som värmer klimatet.

Lämplig vattennivå är 30-40 cm djup från torvens yta. Då finns trädens rötter i huvudsak ovanför vattennivån och vattnet hindrar inte trädens tillväxt.

TIPS FÖR ATT UPPRÄTTHÅLLA EN LÄMPLIG VATTENNIVÅ

• Ett fungerande dike får innehålla vatten. Kontrollera vattennivån i gamla diken under sensommaren, inte under vårflödet.
• Dikessystemet fungerar då vattnet under sensommaren är på 30-40 centimeters djup från torvens yta.
• Kom ihåg: en alltför effektiv torrläggning ökar kolutsläppen men förbättrar inte skogens tillväxt.

Iståndsättningsdikning endast till verkligt behov

Iståndsättningsdikning innebär att man rensar befintliga, igenväxta diken. Det lönar sig inte att utföra iståndsättningsdikning av gammal vana, utan noggrant överväga om den höga vattennivån kan korrigeras till exempel med gödsling eller kontinuitetsskogsbruk.

Iståndsättning behövs om vattennivån också under sensommarens torraste tid ligger när torvens yta. Vid en förnyelseavverkning där största delen av det avdunstande trädbeståndet avlägsnas behövs ofta åtminstone delvis rensning av diken.

TIPS FÖR ISTÅNDSÄTTNINGSDIKNING

• Uppskatta om tillväxten har avtagit. Finns orsaken i näringsbrist eller alltför hög vattennivå? Därefter funderar man på korrigerande åtgärder: är gödsling med aska tillräckligt eller finns det ett behov av iståndsättningsdikning?
• Om det finns behov av iståndsättningsdikning, är 60-80 centimeter i regel tillräckligt djup på diket. På det sättet borde vattennivån bli på 30-40 centimeters djup från torvens yta, vilket är en lämplig nivå med tanke på beståndets tillväxt.
• Ofta är det tillräckligt att endast iståndsätta en del av dikessystemet.

Utnyttja kontinuitetsskogsbrukets möjligheter

Växande träd avdunstar vatten. På bördiga torvmarker håller trädbeståndets avdunstning vattennivån stabil och det bildas naturligt nya plantor i öppningarna. På dylika torvmarker lönar det sig att tillämpa kontinuitetsskogsbruk, vilket innebär teghuggning, plockhuggning eller luckhuggning. Endast en del av beståndet bärgas på en gång och det kvarställda beståndet avdunstar så mycket vatten att det inte alls uppstår ett behov av iståndsättningsdikning.

De avverkningsinkomster man får vid avverkning är mindre än vid en förnyelseavverkning, men å andra sidan uppstår det inte heller planterings- eller plantskogsvårdskostnader.

På torvmarker kan man också tillämpa höggallring, där man avlägsnar grova träd och utnyttjar skogens underväxt så långt som möjligt, vilket är situationen på bilden ovan. Höggallring förlänger skogens omloppstid.

TIPS FÖR KONTINUITETSSKOGSBRUK

• I kontinuitetsskogsbruket beaktar man skogsbrukets lönsamhet samt klimat- och miljöeffekter. Samtidigt värnar man om skogsnaturens mångfald, plus att effekterna på landskapet är lindrigare.
• Kontinuitetsskogsbruk hjälper till att hålla vattennivån i balans och näringsämnena under kontroll.

Gödslad skog växer och avdunstar vatten

Torvmark innehåller ofta rikligt med kväve, men träden kan inte utnyttja kvävet på grund av brist på fosfor och kalium. Man kan tillföra fosfor och kalium genom att gödsla med aska.

Gödslingen ökar skogens tillväxt. En växande skog i bra skick avdunstar mera vatten och håller jordmånens vattennivå i balans, varvid en iståndsättningsdikning kanske är onödig. Det innebär att mindre mängder näringsämnen kommer ut i diken, miljön och vattendragen.

På exempelbilden ovan har tillväxten tagit fart i tallbeståndet på en lingontorvmo med tjockt torvskikt efter en gödsling med aska. Trädbeståndet avdunstar mycket vatten och det finns inget behov av iståndsättningsdikning.

TIPS FÖR SKOGSGÖDSLING

• På torvmarker med tjockt torvskikt rådet det ofta brist på fosfor och kalium. Kaliumbrist går att identifiera på basen av gulnande granbarr.
• Träaska som innehåller fosfor och kalium åstadkommer mertillväxt i trädbeståndet under lång tid, till och med årtionden. Träd som växer snabbt tar hand om en tillräcklig avdunstning av vatten utan dikning.

Passiv återställelse värnar om naturvärden

På tvinväxta områden och områden som är vattensjuka också efter dikning, kan man överväga passiv återställelse, där man lämnar skogen i naturtillstånd. I praktiken innebär det att man låter skogen försumpas och gradvis återgå till sitt ursprungliga tillstånd.

Denna återställelseprocess kan försnabbas genom att helt eller delvis tar till vara grövre träd. Det är värt att överväga passiv återställelse särskilt i sådana fall då området gränsar till motsvarande landområden i naturtillstånd.

TIPS FÖR PASSIV ÅTERSTÄLLELSE:

• Är myren så karg, att inte ens en dikning har fått till stånd ett utvecklingsdugligt trädbestånd?
• Om området gränsar till motsvarande områden, lönar det sig att bilda större och mera enhetliga naturhelheter.
• På bördiga, mycket fuktiga objekt kan man överväga aktiv återställning, där man täpper till dikena så att vattennivån höjs.
• Tilläggsuppgifter finns till exempel i jord- och skogsbruksministeriets Metsonpolku-program och miljöministeriets Helmi-program.

Noggrant övervägande lönar sig

På torvmarker blir avverkningsinkomsterna ofta mindre än på mineraljordar och skogsvårdskostnaderna i regel större. Dessutom är riskerna för utsläpp i vattendragen och av klimatgaser större än på momark. Åtgärder på torvmark ska planeras omsorgsfullt med beaktande av olika aspekter, varvid skogsägaren kan besluta om åtgärder utgående från sina egna målsättningar.

TIPS FÖR SKOGSVÅRD PÅ TORVMARK

• En eventuell iståndsättningsdikning utförs alltid efter noggrant övervägande, endast efter behov och med beaktande av hela skogsområdets vatten- och näringshushållning.
• På områden som lider av näringsbrist kan man uppnå bättre torrläggningseffekt genom gödsling med aska än genom iståndsättningsdikning.
• Utnyttja utvecklingsduglig underväxt, men använd skogsodling vid behov. Det väsentliga är att åstadkomma ett välväxande trädbestånd så snabbt som möjligt och att hålla den trädlösa tiden så kort som möjligt.
• På bördiga torvmarker kan man också utnyttja glasbjörk som naturligt sprider sig dit, vilket ofta leder till att bildas granplantor undertill.
• Genom kontinuitetsskogsbruk kan avdunstningen vara tillräcklig för att upprätthålla rätt vattennivå.