Inemot 5 000 arter lever på död ved, cirka en femtedel av alla skogsarter. Största delen av dessa arter är nedbrytande svampar och ryggradslösa insekter. En bekant artgrupp är till exempel tickorna, av vilka inemot 300 arter är kända i Finland.
Utgående från forskningsresultat vet man, att bristen på döda och gamla, grova träd är en av de viktigaste orsakerna till att arter är hotade. Situationen kan förbättras genom att öka mängden döda och gamla träd i skogen.
Hållbar skogsvård är också naturvård
I Finland tillämpas två internationella, frivilliga certifieringssystem PEFC och FSC®. Då skogsägaren certifierar sin skog, förbinder sig skogsägaren vid att uppfylla naturvårdskriterier, vars ambitionsnivå är högre än lagens krav. Exempel på sådana kriterier är kravet på lämnande av naturvårdsträd och bevarande av död ved.
Syftet med att bevara naturvårdsträd och död ved är att mjuka upp den förändring i landskapet som avverkningen förorsakar samt att trygga naturens mångfald. Vid drivning och skogsvård undviker man uttryckligen att skada liggande och stående död ved.
Naturvårdsträden utvecklas under omloppstiden till gamla trädindivider inne i det yngre beståndet. Då dessa naturvårdsträd dör, producerar de grov död ved under hela omloppstiden. Om man vid förnyelseavverkning avlägsnar alla träd i beståndet utan att lämna naturvårdsträd, hinner det inte bildas gamla eller grov död ved under hela omloppstiden.
”Om man vill ha gamla träd som är betydligt äldre än omloppstiden, måste man särskilt bevara sådana”, säger Naturresursinstitutets forskare Juha Siitonen som har specialiserat sig på naturvård i ekonomiskog.
Naturvårdsträd har betydelse
I princip är alla träd värdefulla som naturvårdsträd, eftersom olika trädslag har sina egna arter som lever på dem, bland dessa också hotade arter. Våra vanligaste trädslag björk, gran och tall utgör 97 procent av vårt trädbestånd och övriga trädslag 3 procent, varav största delen är asp. Bristen på gamla och döda individer av dessa ovanligare trädslag är störst i våra ekonomiskogar. Med tanke på ökande av mångfalden är det vettigt att bevara av dessa trädslag.
”De mera sällsynta trädslagen är också ekonomiskt sett mindre värdefulla, ofta får man endast priset för brännved för dem. Det är alltså också ekonomiskt sett vettigt att lämna av dessa trädslag som naturvårdsträd”, betonar Siitonen.
Grov död ved viktig
Ur mångfalssynpunkt är det vettigast att lämna minst 20 cm grova träd som naturvårdsträd, eftersom naturvårdseffekten inte är lika bra om man lämnar klenare träd att växa till sig. Trädets ålder är också en faktor att beakta, men den kan ofta vara svårare att uppskatta. I regel korrelerar ålder och grovlek, stora träd är i regel ofta också äldst.
Å andra sidan kan tjock bark på asp, tallens skorpbark och tillplattade toppar är goda indikatorer på trädens ålder, även om träden skulle vara småväxta, till exempel på karga boniteter.
Ofta har en viss art specialiserat sig på träd i ett visst utvecklingsskede. Många arter har specialiserat sig på överåldriga, svaga träd, så som epifytlavar, mossor och flera insekter, vilka angriper trädens döda delar. ”Död ved har naturligtvis också sina olika arter i olika skeden av förmultningen”, säger Siitonen.
Epifytarterna ökar då träden blir äldre och barken blir tjockare, mera alkalisk och bildar mera yta att fästa sig på. ”Epifyterna har helt enkelt haft mera tid på sig att sprida sig och växa på gamla träd.”
En del tickor lever på levande träd och bryter ner trädets kärnved. På aspen förekommer till exempel aspticka som gör gamla träd ihåliga. Gamla tallars kärnved bryts ner av talltickan. Största delen av tickorna uppenbarar sig dock först då träden är döda.
”Alla trädslag har sin egen, specialiserade artflora. Av denna anledning är det viktigt för naturens mångfald att bevara en mångsidig trädslagfördelning. Flera hotade och sällsynta arter lever till exempel på asp”, säger Siitonen. ”Man ska inte glömma de ädla lövträden, sälg, rönn och klibbal, vars trädformade individer bidrar till ökad mångfald.”
Asp som naturvårdsträd i granbestånd
På grund av knäckesjukan är det kanske inte vettigt att lämna asp som naturvårdsträd i tallbestånd. Unga aspar och aspsly fungerar som mellanvärd för knäckesjuka. Enskilda grova naturvårdsaspar sprider däremot inte smitta i så hög grad.
Om det finns gamla grova aspar i tallskog, lönar det sig att inte fälla dem. Fällandet kan leda till kraftig uppkomst av rotskott, varvid det uppstår en stor mängd mellanvärdar för knäckesjukan. Det lönar sig att lämna asp som naturvårdsträd i granbestånd eller lövträdsdominerade bestånd.
Hur mycket död ved räcker till?
Man kan öka mängden död ved i ekonomiskogarna utan risk för skogarnas hälsa och livskraft. Då mängden död ved ökar, är det sannolikare att det finns träd i olika skeden av nedbrytningen. Alla naturvårdsträd dör inte heller på en gång, utan så småningom, medan de så småningom bildar lämpliga livsmiljöer för flera arter.
”En realistisk målsättning kunde vara att fördubbla mängden död ved från nuvarande 4,3 kubikmeter per hektar”, säger Siitonen.
Utgående från uppföljning av naturvård i ekonomiskog vet man att det lämnas cirka 2,5 kubikmeter naturvårdsträd per hektar. Om mängden naturvårdsträd kunde fördubblas till fem kubikmeter per hektar och om man kunde bevara befintlig död ved i gamla skogar, skulle mängden död ved på sikt fördubblas i ekonomiskogarna.
”Det är alltså verkligen inte fråga om en dyr åtgärd som skulle hota virkesproduktionen”, säger Siitonen.
Hälsningar till skogsägarna
Vid Naturresursinstitutet pågår ett projekt i anknytning till uppföljning av METSO-programmet, i vilket man kartlägger förnyelseobjekt i olika åldrar, på vilka man har lämnat olika stora mängder naturvårdsträd. En del naturvårdsträd lever, medan andra har dött och bryts ner.
Enligt de preliminära observationerna har man hittat hotade arter på både döda, mera förmultnade träd och på levande naturvårdsträd, bland annat lunglavar på aspstammar samt hotade arter av tickor. Åtgärderna och uppoffringarna för mångfalden har alltså inte varit förgäves.
”Jag vill uppmuntra skogsägare att lämna naturvårdsträd och att bevara döda träd. De lämnas inte kvar i skogen för syns skull, utan de har en verklig betydelse”, uppmuntrar Siitonen.
Ekonomiskogarna kommer också i framtiden att utgöra största delen av den finländska skogsarealen och det är livsviktigt för flera arter vad man gör i dessa skogar.
Metsäliitto Osuuskuntas PEFC logolicens: PEFC/02-31-03
Metsäliitto Osuuskuntas FSC-gruppcertifikatets logolicens: FSC-C111942
Den ursprungliga artikeln har publicerats i Metsä Groupin Viesti, nummer 4/2020.