Enligt Naturresursinstitutet har det aktiva skogsbruket i Finland ökat både trädbeståndets tillväxt och volym. Skogarnas kollager har ökat, eftersom det nu finns större trädbestånd i skogarna än för hundra år sedan, då riksskogstaxeringarna inleddes.
Som skogsägare kan du bevara skogens kolsänka genom att sköta väl om din skog. Genom de åtgärder som presenteras på dessa sidor kan du värna om kolsänkan i din skog.
Inom skogsförnyelse är snabbheten trumf också för att effektivera kolsänkan. Ju snabbare man etablerar ett nytt bestånd, desto snabbare börjar skogen åter binda kol. Se alltså till att ersätta det avverkade beståndet med ett nytt bestånd så snabbt som möjligt, för att skedet med lågt virkesinnehåll ska bli så kortvarigt som möjligt.
En väl utförd markberedning, förädlat plant- och frömaterial av god kvalitet samt rätt utförd plantering eller sådd tryggar att skogens tillväxt får en god början.
Enligt Naturresursinstitutet lönar det sig att använda förädlade plantor och frön vid skogsodling, eftersom de växer till och med 20 procent snabbare än träd med beståndsursprung och de är också av bättre kvalitet än träd med beståndsursprung. Därför effektiveras virkesproduktionen och därmed också kolbindningen per hektar betydligt. Dessutom har de förädlade plantorna en snabb höjdtillväxt, varvid ett etablerat plantbestånd uppstår snabbt och beståndet blir en kolsänka.
En väl utförd plantskogsvård har som mål att plantskogsbeståndet snabbt ska utvecklas till en livskraftig och motståndskraftig skog, vars bestånd binder en ökande mängd kol då den växer.
Tack vare plantskogsvården får de bästa plantorna utrymme att växa och tillväxten riktas till framtidens stockträd av god kvalitet. Ju större andel av omloppstidens virkesproduktion är stock, desto mera kol binds det i träprodukter med lång användningstid. Då stockarna sågas till råvara för till exempel trähus, binds kolet i slutprodukterna i bästa fall i hundratals år.
Man ska fästa uppmärksamhet vid skogens mångfald i alla skeden av skogsvård. Man planterar vanligtvis 1 800 granar per hektar på förnyelseobjekt, men det uppstår ett naturligt inslag av lövträd så att tätheten kan vara till och med 25 000 plantor per hektar vid den tidiga röjningen.
Vid plantskogsvården är det inte skäl att sträva till noggrant röjda bestånd med ett enda trädslag, utan siktet ska vara inställt på mångfaldiga skogsfigurer som ger näring och skydd åt många arter.
Skogsägaren har också nytta av upprätthållande av mångfald. I granbestånd förbättrar ett inslag av 10–15 procent vårtbjörk beståndets mångfald. Dessutom gör lövträd att beståndet är beständigare mot eventuella skador. Risken för insekt-, storm- och snöskador torde öka i framtiden, varför en välskött blandskog är en vettig metod för att minimera riskerna och trygga att beståndet bevarar sin kolsänka.
Vid gallringar avlägsnar man träd av dålig kvalitet och tillväxt, varvid kvalitetsträden får bättre utrymme att växa. Träden fortsätter att växa och samtidigt binda kol och tillväxten riktas till de bästa trädindividerna, vilka snabbare når stockdimensioner.
Särskilt i fråga om förstagallringar lönar det sig inte att vara för sent ute, eftersom störbildning och förminskade kronor gör att träden växer dåligt, reagerar långsamt på gallring och är utsatta för skador. Den tidsmässiga placeringen av följande gallringar är inte lika viktig som för förstagallringen, utan den påverkas mera av beståndets historia och skogsägarens målsättningar.
Höggallring innebär att man avlägsnar de största härskande stammarna samt sjuka och felaktiga träd från skogsfiguren. Kvar lämnas medhärskande stammar av god kvalitet, vilka får utrymme att växa till sig. Vid höggallring förlängs beståndsfigurens omloppstid med 5-15 år, varvid beståndet hinner binda mera kol.
Höggallring är inte ett ekonomiskt dåligt alternativ för skogsägaren, eftersom den ger större virkesförsäljningsinkomster omedelbart och enligt forskningen får man den största sammanlagda virkesförsäljningsinkomsten under omloppstiden, då man väljer höggallring som sista gallringsform. Höggallring lämpas sig endast för skötta objekt, på vilka det finns träd av god kvalitet som kan lämnas att växa i 5–15 år.
Gödsling ökar skogens tillväxt och försnabbar diameterutvecklingen. Träden växer snabbare och virkesproduktionen per hektar blir större, varvid beståndet också binder mera kol än utan gödsling.
Tillväxtgödsling innebär att trädens tillväxtbetingelser förbättras genom att man sprider kväve i skogen, eftersom brist på kväve är den mest allmänna faktorn som begränsar trädens tillväxt på mineraljordar. Trädens tillväxt ökar, varvid livskraften också förbättras. Kvävegödsling förbättrar skogens tillväxt under 6–10 års tid, varvid tillväxtökningen uppgår till 13–25 kubikmeter per hektar. Livskraftiga träd är också mera beständiga mot olika skogsskador.
Vitaliseringsgödsling korrigerar näringsämnesobalans som hindrar trädens normala tillväxt. Det gör att träden kan utnyttja skogsmarkens tillväxtpotential fullt ut och binda så mycket kol som möjligt. Vitaliseringsgödsling utförs endast på sådana objekt där det är nödvändigt.
Torvmarkerna utgör Finlands största kollager och verksamhet på dem påverkar klimatgasutsläppen. Ett torrläggningsdjup på 30–40 cm är tillräckligt för trädens tillväxt. Då man sänker vattennivån, blir mera torv ovan vattenytan, utsatt för syrerika förhållanden. Med tillgång till syre börjar torven förmultna och avge koldioxid i luften. Man kan bevara torvmarkernas kollager genom att undvika onödig torrläggning.
Med kontinuitetsskogsbruk bevarar man ett trädbestånd som avdunstar vatten, varvid vattennivån inte stiger alltför högt och inte heller sjunker omotiverat lågt.
Iståndsättningsdika torvmarker endast i det fall att vattnet hindrar trädbeståndets tillväxt och beståndet har haft tydlig nytta av tidigare dikning. Noggrant övervägd iståndsättningsdikning sparar euron och minskar också utsläppen av växthusgaser, då vattennivån inte sänks alltför lågt. Undvikande av onödiga iståndsättningsdikningar är viktigt också med tanke på vattenvården.
Det lönar sig att undvika alltför djupa diken om en iståndsättningsdikning trots allt är nödvändig. En onödig sänkning av vattennivån förbättrar inte trädbeståndets tillväxt, men kan öka utsläppen av växthusgaser och näringsämnen. En alltför hög vattennivå kan i många fall korrigeras med gödsling i stället för iståndsättningsdikning.
Vi förnyade våra anvisningar för skötsel av torvmarker 2020. Du kan bekanta dig närmare med dem här.
Om du har sådana områden på din fastighet var det inte växer skog, lönar det sig att överväga beskogning av dem. Ny skog kan man plantera på sådana åkrar som inte konkurrerar om matproduktion, till exempel gamla åkrar och beten som inte längre odlas.
Död ved behövs också, liksom kolsänkor. Döda träd frigör långsamt kol då de förmultnar, men de har mycket stor betydelse för skogsnaturens mångfald. Därför lönar det sig att lämna kvar död ved vid skogsvårdsarbeten och även skapa ny död ved till exempel genom att tillverka konstgjorda högstubbar.
Den döda vedens betydelse för skogsnaturens mångfald åskådliggörs av att cirka en femtedel av de hotade arterna i Finland är beroende av död ved. Förutom mängden död ved är också dödvedens kontinuitet viktig, dvs. att det finns död ved av olika storlek och olika grader av förmultning. Död ved borde också finnas både som liggande markträd och stående högstubbar, eftersom olika arter är beroende av olika slags död ved.