I Finland har en aktiv skogsvård ökat skogarnas kolsänka och kollager. Kollagret har ökat, eftersom det nu finns mera virke i skogarna än för hundra år sedan. Kolsänkan är också större än tidigare, eftersom skogarna växer bättre och är tätare än tidigare.
Som skogsägare kan du bevara skogens kolsänka genom att sköta väl om din skog. Genom de åtgärder som presenteras på dessa sidor kan du värna om kolsänkan i din skog också framdeles.
Inom skogsförnyelse är snabbheten trumf också för att effektivera kolsänkan. Ju snabbare man etablerar ett nytt bestånd, desto snabbare börjar skogen åter binda kol. Se alltså till att ersätta det avverkade beståndet med ett nytt bestånd så snabbt som möjligt, för att skedet med lågt virkesinnehåll ska bli så kortvarigt som möjligt.
Ett välskött plantbestånd blir i södra Finland i bästa fall en kolsänka redan vid 15 års ålder. En väl utförd markberedning, plantor eller frön av hög kvalitet och en väl utförd plantering eller sådd tryggar att skogen får en snabb start.
Det lönar sig att använda förädlade plantor och frön vid skogsodling, eftersom de växer till och med 20–30 procent snabbare än träd med beståndsursprung och de är också av bättre kvalitet än träd med beståndsursprung. Därför effektiveras virkesproduktionen och därmed också kolbindningen per hektar betydligt. Dessutom har de förädlade plantorna en snabb höjdtillväxt, varvid ett etablerat plantbestånd uppstår snabbt och beståndet blir en kolsänka.
En väl utförd plantskogsvård har som mål att plantskogsbeståndet snabbt ska utvecklas till en livskraftig och motståndskraftig skog, vars bestånd binder en ökande mängd kol då den växer.
Tack vare plantskogsvården får de bästa plantorna utrymme att växa och tillväxten riktas till framtidens stockträd av god kvalitet. Ju större andel av omloppstidens virkesproduktion är stock, desto mera kol binds det i träprodukter med lång användningstid. Då stockarna sågas till råvara för till exempel trähus, binds kolet i slutprodukterna i bästa fall i hundratals år.
Ett inslag av lövträd förbättrar tillväxten och ökar mångfalden. Man ska fästa uppmärksamhet vid skogens mångfald i alla skeden av skogsvård. Man planterar vanligtvis 1 800 granar per hektar på förnyelseobjekt, men det uppstår ett naturligt inslag av lövträd så att tätheten kan vara till och med 25 000 plantor per hektar vid den tidiga röjningen.
Vid plantskogsvården är det inte skäl att sträva till noggrant röjda bestånd med ett enda trädslag, utan siktet ska vara inställt på mångfaldiga skogsfigurer som ger näring och skydd åt många arter.
Skogsägaren har också nytta av upprätthållande av mångfald. I granbestånd förbättrar ett inslag av 10–15 procent vårtbjörk både beståndets mångfald och dess tillväxt. Dessutom gör lövträd att beståndet är beständigare mot eventuella skador. Risken för insekt-, storm- och snöskador torde öka i framtiden, varför en välskött blandskog är en vettig metod för att minimera riskerna och trygga att beståndet bevarar sin kolsänka.
Vid gallringar avlägsnar man träd av dålig kvalitet och tillväxt, varvid kvalitetsträden får bättre utrymme att växa. Träden fortsätter att växa och samtidigt binda kol och tillväxten riktas till de bästa trädindividerna, vilka snabbare når stockdimensioner.
Särskilt i fråga om förstagallringar lönar det sig inte att vara för sent ute, eftersom störbildning och förminskade kronor gör att träden växer dåligt, reagerar långsamt på gallring och är utsatta för skador. Den tidsmässiga placeringen av följande gallringar är inte lika viktig som för förstagallringen, utan den påverkas mera av beståndets historia och skogsägarens målsättningar.
Höggallring innebär att man avlägsnar de största härskande stammarna samt sjuka och felaktiga träd från skogsfiguren. Kvar lämnas medhärskande stammar av god kvalitet, vilka får utrymme att växa till sig. Vid höggallring förlängs beståndsfigurens omloppstid med 5-15 år, varvid beståndet hinner binda mera kol.
Höggallring är inte ett ekonomiskt dåligt alternativ för skogsägaren, eftersom den ger större virkesförsäljningsinkomster omedelbart och enligt forskningen får man den största sammanlagda virkesförsäljningsinkomsten under omloppstiden, då man väljer höggallring som sista gallringsform. Höggallring lämpas sig endast för skötta objekt, på vilka det finns träd av god kvalitet som kan lämnas att växa i 5–15 år.
Gödsling ökar skogens tillväxt och försnabbar diameterutvecklingen. Träden växer snabbare och virkesproduktionen per hektar blir större, varvid beståndet också binder mera kol än utan gödsling.
Tillväxtgödsling innebär att man förbättrar trädens tillväxtbetingelser genom att sprida kvävegödsel i skogen, eftersom kvävebrist är den faktor som oftast begränsar trädens tillväxt. Trädens livskraft förbättras, varvid också tillväxten ökar. Kvävegödsling förbättrar trädens tillväxt under 6–10 års tid, varvid tillväxtökningen är 13–25 kubikmeter per hektar. Livskraftiga träd är också beständigare mot många skador.
Vitaliseringsgödsling korrigerar näringsämnesobalans som hindrar trädens normala tillväxt. Det gör att träden kan utnyttja skogsmarkens tillväxtpotential fullt ut och binda så mycket kol som möjligt. Vitaliseringsgödsling utförs endast på sådana objekt där det är nödvändigt.
Utför en iståndsättningsdikning av torvmark endast i det fallet, att vattnet hindrar trädens tillväxt och beståndet har haft tydlig nytta av tidigare dikningar. Iståndsättningsdikning sänker vattennivån. Då vattennivån sjunker, blir en större andel av torven ovanför vattenytan i syrerika förhållanden. I kontakt med syre förmultnar torven och frigör koldioxid till atmosfären. Man kan värna om torvmarkernas kollager genom att undvika onödig torrläggning.
Även om iståndsättningsdikning är en av de viktigaste skogsbruksåtgärderna på torvmark, finns det inte alltid ett behov av iståndsättningsdikning ens på dikade torvmarker. En alltför hög vattennivå kan ofta korrigeras till exempel med gödsling eller kontinuitetsskogsbruk.
Om dikningens nytta har varit liten från början, betalar en iståndsättningsdikning inte sig. Det är viktigt att undvika onödig iståndsättningsdikning också ur vattenvårdssynpunkt.
Om det finns behov av iståndsättningsdikning, är det bäst att undvika att gräva diken som är för djupa. Träden gynnas när vattennivån sjunker till 35–40 cm djup. En djupare torrläggning ökar inte på beståndets tillväxt, men kan öka utsläppen av näringsämnen och kol.
Vi förnyade våra anvisningar för skötsel av torvmarker 2020. Du kan bekanta dig närmare med dem här.
Om du har sådana områden på din fastighet var det inte växer skog, lönar det sig att överväga beskogning av dem. Ny skog kan man plantera på sådana åkrar som inte konkurrerar om matproduktion, till exempel gamla åkrar och beten som inte längre odlas.
Under åren 2021-2023 fick man stöd för beskogning i Finland.
Död ved behövs också, liksom kolsänkor. Döda träd frigör långsamt kol då de förmultnar, men de har mycket stor betydelse för skogsnaturens mångfald. Därför lönar det sig att lämna kvar död ved vid skogsvårdsarbeten och även skapa ny död ved till exempel genom att tillverka konstgjorda högstubbar.
Den döda vedens betydelse för skogsnaturens mångfald åskådliggörs av att cirka en femtedel av de hotade arterna i Finland är beroende av död ved. Förutom mängden död ved är också dödvedens kontinuitet viktig, dvs. att det finns död ved av olika storlek och olika grader av förmultning. Död ved borde också finnas både som liggande markträd och stående högstubbar, eftersom olika arter är beroende av olika slags död ved.