Vi rekommenderar i första hand naturhänsyn i lundar

Lundarnas sammanlagda areal är liten. De utgör endast 1‒2 procent av vår skogsareal. Lundarna är en viktig livsmiljö för flera hotade skogsarter: inemot hälften av de hotade skogsarterna lever i lundar.

Metsä Group rekommenderar i första hand naturhänsyn i ägarmedlemmarnas ekonomiskogar och för de bästa objekten rekommenderas frivilligt skydd. Skogsägaren fattar alltid beslutet om vilken behandling som utförs. Naturhänsyn innebär att lundarna behandlas med tyngdpunkt på skötselåtgärder som förbättrar mångfalden framom produktion av virke. Ofta går naturhänsyn och virkesproduktion hand i hand i lundarna.

Vid naturhänsyn i lundar riktar vi skötselåtgärder till sådana ställen där de har störst effekt på mångfalden. Vi har skolat vår personal så att de kan ge våra ägarmedlemmar råd i fråga om skötsel av lundar.

Många hotade arter lever i lundar

Lundarna har en mycket större betydelse för mångfald och hotade arter än deras arealandel skulle ge vid handen. På näringsrika platser är artrikedomen större och ur de hotade arternas synpunkt har lundar i ekonomiskog stor betydelse.

Lundarterna hotas främst av förändringar av trädslagsförhållanden, förnyelse- och skötselåtgärder samt minskande antal död ved, gammal skog och stora träd.

Största delen av lundarna har i tiderna röjts till åker, eftersom deras näringsrika jordmån har gjort att de är lockande ut jordbrukssynpunkt. De mest representativa lundar som finns kvar har skyddats som särskilt viktiga livsmiljöer som avses i skogslagen och genom lundskyddsprogrammet. Dessutom skyddas hassellundar och ädellövträdsskogar i naturvårdslagen.

Hur känner man igen en lund?

Man tänker ofta att lundar förekommer endast i sydligaste Finland. Lundar förekommer ändå från södra Finland till Lappland, men det finns geografiska skillnader i lundarnas växtlighet.

Lundmyllan är lundarnas viktigaste kännetecken. I lundarna finns i regel inter ris som är typiska för moskog, så som blåbär eller lingon. Däremot finns det blommande örter, så som ormbär, lundviol eller trolldruva. Lundmyllan har också sin egen svampflora.

Lapiolla kaivettua lehtomultaa.
Lundmyllan kallas brunjord. Den är ett säkert tecken på att det är fråga om en lund. Ibland är mullskiktet endast några centimeter tjockt på mineraljorden.

Lundarnas buskskikt innehåller ofta tibast, skogstry och degbär. Lundarna är en mångsidigare livsmiljö för träd än moskogarna. Utöver gran och björk förekommer det ofta också andra lövträd och ädla lövträd.

I södra Finlands lundar förekommer ädla lövträd, så som lönn och ek samt på sina håll även hassel. Längre norrut finner man try, skogsolvon och rosor bland granarna.

Fåglarna bildar flera par i lundar och antalet häckningar per hektar är större än i moskog. I lundarna finns det mera näring för fåglar och en mera skiktad livsmiljö.