Metsä Groups skogsexpert Piia Jyväs som har hand om skötseln av skogsegendomen, hade inte varit länge i skogen innan hon insåg att området skulle lämpa sig som Metsä Group Plus-objekt.
På det cirka 2,6 hektar stora, dikade kärret som ligger i Högfors fanns en fin blandskog. Där växte både gran, tall och björk, och tack vare tidigare utförda gallringar fanns det gott om livskraftig granunderväxt.
Metsä Group lanserade skötselmodellen Metsä Group Plus sommaren 2023. Syftet med skötselmodellen är att gynna skogens biologiska mångfald ännu bättre än vad certifieringskriterierna gör.
”Till metoden hör att man alltid bibehåller ett trädtäcke, man utför alltså ingen kalavverkning”, berättar Jyväs.
Beslutet att tillämpa Metsä Group Plus-modellen görs från fall till fall i samband med att man avtalar om avverkning eller skogsvårdsarbeten. Skogsägaren får ersättning för virkesaffärer som görs i enlighet med modellen.
Högforsobjektet ägs av Finsilva, så Jyväs visste redan när hon föreslog den här lösningen att ägaren skulle förhålla sig positiv till skötselmodellen Metsä Group Plus.
”Finsilva använder Metsä Group Plus alltid när det är möjligt. De innehar också ett FSC®-certifikat, vilket förutsätter att en del figurer behöver skötas enligt principerna för kontinuerlig beståndsvård.”
Skogsmaskinföraren har ett stort ansvar
Jyväs gjorde upp en drivningsplan i fält, där de strukturdrag som producerar död ved och skydd slogs fast. Tio konstgjorda högstubbar tillverkades per hektar och ett obehandlat skyddsbuskage lämnades per varje påbörjad hektar.
Skogen plockhöggs så att grundytan kom nära den nedre gräns som rekommenderas i skogsvårdsrekommendationerna. Så här fick man in mer ljus i beståndet, vilket förbättrade förutsättningarna för plantsättning. Ingen markberedning utfördes, eftersom själva drivningsarbetet gav upphov till tillräckligt mycket blottad markyta.
Drivningen utfördes av Kone-Liiri Oy som har lång erfarenhet av det här slaget av avverkningar.
”Att avverka stora träd utan att underväxten skadas är inte helt lätt, eftersom man måste överväga fällningsriktningen noggrant för varje enskilt träd. Skogsmaskinföraren har ett stort ansvar för att arbetet lyckas”, säger Jyväs.
På våren kontrollerade Jyväs drivningsresultatet och kunde nöjt konstatera att underväxten redan hade börjat växa till sig.
”På vissa ställen är plantgrupperna så täta att de om några år måste röjas igenom”, bedömer hon.
Nästa plockhuggning är planerad att göras om 15–20 år.
Skydd och mat för viltet
Åtgärderna på Högforsobjektet lyckades bra också ur viltvårdssynvinkel. Specialplaneraren vid Finlands viltcentral Marko Svensberg, berättar att en sådan här livsmiljö ger både föda och skydd åt skogsfågelkycklingar.
”Bördiga kärr av det här slaget hör till skogshönsfåglarnas viktigaste livsmiljöer, och genom kontinuerlig beståndsvård kan sådana strukturella egenskaper bevaras som är avgörande med tanke på skogshönsfåglarna, såsom blandskog, krontäckning, skyddande objekt nära marknivån och blåbärsris”, säger han.
Blåbär är en av de viktigaste växterna för viltet. Under de första veckorna är kycklingarna beroende av det skydd som riset ger och de insekter som förekommer på blåbärsbladen. Det är inte bara skogshönsfåglarna utan också annat vilt som drar nytta av blåbär, bland annat skogshare och sädgås.
Enligt Svensberg kan kontinuerlig beståndsvård på bördiga kärr också vara ett ekonomiskt lönsamt alternativ för skogsägaren om det finns tillräckligt med utvecklingsduglig underväxt.
"Då man inte utför förnyelseavverkning behöver man inte heller markbereda, underhålla dikena eller utföra plantskogsröjning, vilket innebär en betydande kostnadsinbesparing. Kontinuerlig beståndsvård är ofta en bra lösning också med tanke på vattenhushållningen och vattenvården, särskilt på torvjordar.”
”Om man ser till både mångfalden i skogsnaturen, viltet, vattenvården och skogsägarnas ekonomi kan den här typen av avverkning motiveras ur många olika synvinklar”, tillägger Svensberg.
Text Maria Latokartano
Bild Mika Ankkuri
Artikeln har publicerats i Metsä Groupin Viesti 3/2025