Såväl lundarnas som de solexponerade sluttningarnas sammanlagda areal är liten, men deras betydelse för skogens mångfald är stor i förhållande till arealen. Lundarna utgör endast 1‒2 procent av vår skogsareal. Lundarna är en viktig livsmiljö för flera hotade skogsarter: inemot hälften av de hotade skogsarterna lever i lundar och det finns bara några tusen hektar representativa solexponerade miljöer kvar i Finland.
Lundskogarna utgör en viktig livsmiljö för många hotade skogslevande arter: nästan hälften av de hotade arterna i Finland lever i lundar, medan 12 % lever på solexponerade sluttningar.
Metsä Group rekommenderar i första hand naturvårdsåtgärder vid behandling av lundar i ägarmedlemmarnas ekonomiskogar, och för de bästa objekten rekommenderas frivilligt skydd. Det samma gäller sådana solexponerade sluttningar där livsbetingelserna för arter som är knutna till de här miljöerna är goda, och för de mest representativa av miljöerna rekommenderas frivilligt skydd. Beslutet om behandlingen tas alltid av skogsägaren.
Vad innebär naturvård?
Målsättningen för den naturvårdsinriktade behandlingen är att förbättra de solexponerade miljöernas naturliga strukturdrag och att öka artrikedomen för arter som är beroende av dessa miljöer samt att få dem att återvända till platsen.
- Vid behandling av lundar och solexponerade sluttningar betonas sådana skötselåtgärder som förbättrar mångfalden i stället för virkesproduktion.
- Ofta går naturvård och virkesproduktion hand i hand i lundar och solexponerade sluttningar.
- Vid naturvård i lundar och solexponerade sluttningar riktar vi vårdåtgärderna dit där de har störst inverkan på mångfalden. Vi har utbildat vår personal så att de kan ge råd till våra ägarmedlemmar om skötseln av lundar och solexponerade sluttningar.
- Skötsel av solexponerade sluttningar innebär till exempel att öka öppenheten på sådana objekt som håller på att växa igen och att söndra markytan. För solexponerade sluttningar rekommenderar vi att förnyelseavverkningar utförs i form av avverkning i fröträdsställning eller luckhuggning där vi samtidigt strävar till att söndra mineraljordens ytskikt. Miljöbetingelserna på solexponerade sluttningar kan också förbättras genom bränning.
- Vid skötseln av lundar strävar vi till att skapa utrymme och bättre ljusförhållanden för sådana träd och buskar som är typiska för lundar, bland annat genom att avlägsna barrträd.
Lönsam virkesproduktion och naturvård kan bra kombineras
Lundarna är bördiga ståndorter med en mångfald av arter. Därför har största delen av lundarna i tiderna röjts till åker. De mest representativa lundar som finns kvar har skyddats som särskilt viktiga livsmiljöer som avses i skogslagen och genom lundskyddsprogrammet. Dessutom skyddas hassellundar och ädellövträdsskogar i naturvårdslagen.
Arterna i lundar där man bedriver ekonomiskt skogsbruk hotas främst av förändringar av trädslagsförhållandena, förnyelse- och skötselåtgärder samt minskande mängder död ved och stora lövträd.
Arterna som förekommer på solexponerade sluttningar hotas av igenväxning, eutrofiering och avsaknad av skogsbränder och andra störningar.
Med de rätta åtgärderna kan man förena lönsam virkesproduktion med naturvård. Naturvårdsinriktad behandling av solexponerade sluttningar och lundar är en av de många metoder genom vilka Metsä Group verkställer principerna för regenerativt skogsbruk i den finländska skogen.
