Hållbar skogsvård på torvmark

Cirka en fjärdedel av Finlands skogar finns på torvmark, vilket innebär att torvmarkerna har stor betydelse för skogsägarnas inkomster och skogsindustrins virkesförsörjning. På den här sidan har vi sammanfatta de viktigaste tipsen för skogsvården på torvmark.

På torvmarker blir avverkningsintäkterna ofta mindre än på mineraljordar, medan skogsvårdskostnaderna i regel blir större. Dessutom är riskerna för utsläpp i vattendragen och av växthusgaser större än på momark.

Åtgärder på torvmark ska planeras omsorgsfullt med beaktande av olika aspekter, och också så att skogsägaren fattar sina beslut om åtgärder utgående från sina egna målsättningar. Inom Metsä Group utvecklar vi skogsvården på torvmarker på ett sådant sätt att skogsbruket hålls lönsamt och att vatten- och klimatpåverkan av åtgärderna blir så små som möjligt.

Utnyttja de möjligheter kontinuerlig beståndsvård ger

Vid kontinuerlig beståndsvård avverkas endast en del av trädbeståndet. Den här metoden lämpar sig speciellt väl för torvjordar och minskar deras klimatpåverkan och effekter på vattendragen.
Vid skötseln av torvmarksskogar är det viktigaste att bibehålla en stabil grundvattennivå. Då bara en del av trädbeståndet avverkas, kan det kvarvarande beståndet upprätthålla en dränerande effekt med hjälp av avdunstningen från träden. Grundvattenytan hålls då på en lämplig nivå vilket minskar utsläppen av växthusgaser och effekterna på vattendragen.

Vid kontinuerlig beståndsvård blir intäkterna per avverkning mindre än vid förnyelseavverkning, men detta uppvägs av lägre kostnader för plantering och plantskogsvård.

Kontinuerlig beståndsvård lönar sig att tillämpa särskilt på bördiga torvmarker, eftersom inverkan där är störst. På bördiga torvmarker rekommenderar vi kontinuerlig beståndsvård också i åtgärdsförslagen i skogsbruksplanen i Metsäverkko.

Se även

Sköt torvmarker enligt Metsä Group Plus-modellen

Bekanta dig med den virkesaffärsspecifika skötselmodellen Metsä Group Plus. Metsä Groups ägarmedlemmar får en arealbaserad tilläggsbonus om man tillämpar metoder för kontinuerlig beståndsvård på bördiga, dikade, grandominerade torvjordar i stället för kalavverkning, dvs. utför en plock- eller luckhuggning, förutsatt att man inte utför iståndsättningsdikning.

Läs mera

Målet är att hålla en lämplig vattennivå

En lämplig dräneringsnivå är viktig både med tanke på trädens tillväxt och för att minska på utsläppen. För träden räcker det om huvuddelen av rotsystemet är ovanför vattennivån. Om vattennivån stiger, försvagas trädens tillväxt, utsläppen av klimatuppvärmande metan ökar och humus börjar frigöras. Om vattennivån sjunker, börjar torven brytas ned och det frigörs koldioxid som värmer upp klimatet.

En lämplig grundvattennivå ligger på 30-40 cm:s djup från markytan. Då finns trädens rötter i huvudsak ovanför vattennivån och vattnet hindrar inte längre trädens tillväxt.

Vakaa ja oikea vedenpinta on tärkeää turvemaalla.

Fler tips för skötsel av torvmarker

Gödslad skog växer och avdunstar vatten

Gödslad skog växer och avdunstar vatten

Torvmark innehåller ofta rikligt med kväve, men träden kan inte utnyttja kvävet på grund av bristen på fosfor och kalium. Man kan tillföra fosfor och kalium genom att gödsla med aska, vilket ger en gödslingseffekt som kan vara i tiotals år.

Då trädens tillväxt ökar tack vare gödslingen, ökar också avdunstningen vilket håller grundvattenytan på en lämplig nivå. I sådana fall kan en iståndsättningsdikning vara onödig, vilket innebär att mindre mängder näringsämnen kommer ut i dikena, omgivningen och vattendragen.
Iståndsättningsdikning endast vid verkligt behov

Iståndsättningsdikning endast vid verkligt behov

Iståndsättningsdikning innebär att man rensar befintliga, igenvuxna diken. Vi nydikar inte torvmarker som är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd.

Det lönar sig inte att utföra iståndsättningsdikning av gammal vana, utan behovet bör övervägas noggrant. Om effekten av en dränering är alltför kraftig ökar inte trädens tillväxt, men nog nedbrytningen av torv och därmed koldioxidutsläppen.

Det lönar sig också att överväga om den höga vattennivån kan korrigeras till exempel genom askgödsling eller kontinuerlig beståndsvård i stället för genom iståndsättningsdikning.

Vid förnyelseavverkning där största delen av det avdunstande trädbeståndet avlägsnas kan åtminstone partiell iståndsättningsdikning ofta vara nödvändig. Om vattennivån i dikena ligger nära markytans nivå också under torra perioder i slutet av sommaren är det ett tecken på att iståndsättningsdikning behövs. Ofta räcker det då med att iståndsätta bara en del av dikessystemet.
Torvmarker med svag avkastning lämnas utanför skogsbruket

Torvmarker med svag avkastning lämnas utanför skogsbruket

På områden med tvinvuxen skog och områden som är vattensjuka också efter dikning, kan man överväga att låta området återställas av sig själv och återgå till naturtillstånd. I praktiken innebär det att man låter skogen försumpas och gradvis återgå till sitt ursprungliga tillstånd. Den här processen kan försnabbas genom att helt eller delvis plockhugga och driva ut grövre träd.

På särskilt representativa områden kan aktiv restaurering eller skydd via t.ex. Metso- eller Helmi-programmen också övervägas.

Vanliga frågor

Varför kräver skogsvård på torvmark särskild omsorg?

På torvmark är avverkningsintäkterna ofta lägre än på mineraljordar och skogsvårdskostnaderna högre. Dessutom är riskerna för utsläpp i vattendragen och av växthusgaser större än på momark, så åtgärderna lönar sig att planera noggrant.

Vad innebär kontinuerlig beståndsvård på torvmark och varför rekommenderas den?

Vid kontinuerlig beståndsvård avverkas endast en del av trädbeståndet åt gången. Den lämpar sig för torvmark eftersom det kvarvarande beståndet upprätthåller avdunstningen och bidrar till en stabilare vattennivå, vilket minskar växthusgasutsläppen och påverkan på vattendragen.

Vilken vattennivå är lämplig på torvmark och när lönar det sig att kontrollera den?

En lämplig vattennivå är viktig både för trädens tillväxt och för att minska klimat- och vattendragsutsläpp. Den bästa tiden att kontrollera vattennivån är sensommaren, och målnivån är cirka 30–40 cm under torvytan.

När är iståndsättningsdikning motiverad – och när är den inte det?

Iståndsättningsdikning lönar sig inte att göra av gammal vana, utan behovet ska bedömas från fall till fall. Den kan behövas till exempel i samband med förnyelseavverkning om vattnet står i dikena nära torvytan även under de torraste perioderna i sensommaren. Ofta räcker det att iståndsätta endast en del av dikesnätet.

Hur kan gödsling hjälpa på torvmark?

Med askgödsling kan man tillföra särskilt fosfor och kalium, som torvmark ofta innehåller i små mängder. Askgödslingen ökar beståndets tillväxt under lång tid. När tillväxten förbättras avdunstar skogen mer vatten och vattennivån hålls på en mer lämplig nivå, vilket innebär att iståndsättningsdikning inte nödvändigtvis behövs.