En av orsakerna till att blåbäret har blivit vanligare finns utan tvekan i att harvning och fläckupptagning som markberedningsmetoder har ersatts av högläggning och vändhögläggning, säger Naturresursinstitutets forskningsprofessor Raisa Mäkipää.

Blåbärets förbättrade framgång i södra Finland kom upp i rubrikerna då Naturresursinstitutet publicerade de första, preliminära uppgifterna från inventeringen av skogs- och torvmarksväxter under somrarna 2021–2022.

Forskningens jämförelsematerial bestod av de växlighetsinventeringar som utfördes på samma provytor under åren 1985–1986 och 1995. Inventeringen av provytenätverket som omfattar hela landet fortsätter ännu under sommaren 2023, men utgående från de provytor som tills vidare har inventerats ser ut som om blåbärets täckning skulle ha ökat avsevärt.

”Blåbärets positiva utveckling är oväntat tydlig. Resultatet är glädjande och en lätnad” säger Mäkipää.

Viktig jordstam

Blåbäret är en art, vars spridning nästan helt sker vegetativt med hjälp av jordstammar. Jordstammen av en blåbärsindivid kan sträcka sig på flera meters område.

Markberedningsmetoder som söndrar markytan på stora områden söndrar blåbärets jordstammar. Fläckupptagning och harvning är exempel på sådana metoder. Blåbäret återhämtar sig långsamt efter att jordstammarna kapas.

”Blåbärets jordstam kan jämföras med en trädstam. Om den bryts, mister blåbärsriset en stor del av sina resurser och dess återhämtningsförmåga försvagas.”

Ännu på 1990-talet var fläckupptagning och harvning de rådande markberedningsmetoderna. Högläggning som söndrar markytan i mindre grad och mera lokalt blev allmän på 2000-talet. Markberedning utfördes 1996 på sammanlagt 128 000 hektar, varav högläggning på 20 000 hektar och övriga markberedningsmetoder på 108 000 hektar. Under 2020 utfördes markberedning på sammanlagt 90 000 hektar, varav högläggning på 65 000 hektar och övriga markberedningsmetoder på 25 000 hektar.

Blåbär förökar sig oerhört sällan från frö. Det är svårt att hitta fröplantor av blåbär i fält och det är svårt att få blåbärsfrön att gro ens i växthus.

raisa-makipaa-807x454.jpg
Skogsägarna har i alla tider känt till att blåbäret gynnas av måttliga gallringar säger Raisa Mäkipää.

Operation Blåbär

Blåbärets framgång utreds i Naturresursinstitutets projekt Operation Blåbär. Under tre fältperioder kartlägger forskarna utöver blåbär även förändringar i förekomsten av andra skogs- och torvmarksarter. De sista provytorna inventeras under sommaren 2023 och de slutliga resultaten blir klara under samma år. Sammanlagt inventeras 3 000 provytor i olika delar av landet.

Inventeringsmaterialet används också för att bygga upp modeller, vilka förklarar hur olika miljöfaktorer påverkar förekomsten av olika växtarter.

”Till exempel kunskapen om att blåbäret återhämtar sig långsamt efter att jordstammarna kapas grundar sig både på försök och på material från växtlighetsinventeringar där materialet också innehåller uppgifter om provytans trädbestånd och tidigare skogsvårdsåtgärder”, berättar Mäkipää.

I Finland inventeras skogs- och torvmarksväxter i samband med riksskogstaxeringarna. Det långa uppföljningsmaterialet är mycket värdefullt för forskare som utreder orsakssamband. Uppdaterad information behövs till exempel då man vill utveckla skogsvårdsmetoderna så att de bättre än tidigare beaktar skogsnaturens mångfald.

Blåbär förekommer allmännast i äldre och gamla, ljusa bestånd. Blåbäret trivs bäst då beståndets grundyta är cirka 24–30 kvadratmeter per hektar.

”Helt öppna områden är alltför solexponerade för blåbäret och riktigt täta, gamla skogar är alltför mörka. Skogsägarna har genom tiderna känt till att blåbäret gynnas av måttliga gallringar men att det lönar sig at undvika öppna ytor om man vill värna om blåbärsskörden”, säger Mäkipää.

Kontinuitetsskogsbruk eventuellt skadligt

Kontinuitetsskogsbruk kan vara en bra skogsbruksmetod för blåbäret – eller så inte. Regelbundet återkommande gallringar tryggar att det finns tillräckligt ljus i skogen, men det finns risk för att markytan störs för mycket vid avverkningarna.

”Kontinuitetsskogsbruk kan vara mycket intensivt, så att det finns maskiner i skogen med 15 års intervaller. Vi har inte ännu erfarenhet av sådan skogsbehandling i Finland, varför vi inte kan förutspå resultatet.”

Enligt Mäkipää utförds det för närvarande forskning i kontinuitetsskogsbruk både på mineral- och torvjordar. Enligt rådande uppfattning lönar det sig för skogsägare som vill gynna blåbär att tillämpa måttliga gallringar och överväga förlängning av omloppstiden.

Förekomsten beror inte på temperatur

Forskarna använder det omfattande materialet från skogsinventeringarna för att skapa modeller, vilka förutspår skogarnas utveckling och miljöförändringens effekter samt uppskattar förändringarna i kollagret.

Man har uppskattat att utbredningsområdet för skogsväxter som reagerar på klimatförändringen skulle förskjutas cirka åtta kilometer per år. Blåbäret verkar dock tåla förändringar i klimatet rätt väl.

”Vi har gjort modeller för värmesummans effekter på skogsarter, men det verkar som så, att värmesumman inte direkt påverkar förekomsten av blåbär. Variationerna i förekomst förklaras av andra faktorer, så som skogsbehandling samt växtplatsens fuktighet och bördighet.”

Operation Blåbär ingår i forsknings- och innovationsprogrammet Fånga kolet som finansieras av Naturresursinstitutet samt jord- och skogsbruksministeriet, miljöministeriet, Sitra och Hako Ollikainens stiftelse.

Förändring av blåbärets täckning under åren 1951–1995

Blåbärets täckning minskade från 1950-talet till 1980-talet, men efter 1995 har blåbärsförekomsten ökat.
Blåbärets täckning minskade från 1950-talet till 1980-talet, men efter 1995 har blåbärsförekomsten ökat.
Källa: Reinikainen mfl. 2000. Kasvit muuttuvassa metsäluonnossa. Tammi.

Preliminära resultat för förändringar i blåbärets förekomst 2021–2022 *

Preliminära resultat för förändringar i blåbärets förekomst 2021–2022.
*i augusti på det inventerade området i södra Finland. Källa: Luke

Den ursprungliga artikeln har publicerats i Metsä Groupin Viesti 4/2022.
Text Maria Latokartano
Foto Seppo Samuli och Metsä Group